söndag 11 december 2011

Dagen D då lilla A kom till världen!!

Det är Söndag den 16:e Oktober och allt är som vanligt. Vi åkte iväg och kollade affärer bara för att komma hemifrån! Som sagt allt var som vanligt, och jag ganska less på att bära på magen nu. Då jag knappt kunde sova, jobbigt att sitta och jobbigt att stå och gå! Men man måste ju ändå komma utanför dörren annars blir man ju galen....

Efter affärerna åkte vi hem till några kompisar, fikade och tittade lite på tv. Sen åkte vi hem vid 20.30-21.00 där någon gång. När vi väl kom hem så var jag himla trött så vela bara gå och lägga mig och sova, men hade störande lite ont i magen men som en vanlig magknip eller liknande. Försökte sova men gick inte, och det var inget konstigt med det heller då sömnproblem var mitt stora problem i slutet av graviditeten!

Klockan gick och gick, sedan vid 00.30 så började det kännas mer i magen. det gick som stötar och jag kunde inte slappna av längre. Så för att inte störa Johan gick jag in och la mig i lilla rummet.... Men ju mera tiden gick så blev det värre och värre. Sedan vid 04.00 stod jag inte ut att ligga i sängen mera utan jag fyllde badkaret och hoppade ner, men det hjälpte inte mycket det heller. Tyckte nästan värkarna blev värre, men låg nog kvar en stund ändå.

Sedan låg jag och våndades i några timmar till, låg och tog tid mellan värkarna så gott det gick. Men vid 06.00 var jag tvungen att väcka Johan, då var det jobbigt! Han ringde till förlossningen och de tyckte jag skulle ta en panodil och försöka slappna av, om det inte var så att jag verkligen vela åka in. Så tog en panodil och stannade hemma i kanske en timma sen ringde vi igen och vi fick komma till Mölndal. Tog det lugnt då Johan duschade och jag grejade gott jag kunde med att ge katten mat och vatten som skulle räcka ett tag. Sen åkte vi och handlade och hamnade förstås i rusningstrafiken... Men gick relativt fort ändå att komma fram till Mölndal.

Var framme vid 08.30 Måndagen den 17 Oktober. Fick komma in på ett rum och fick vänta ganska länge innan någon kom, värkarna lugnade ner sig när vi väl kommit fram och kommit in på rummet. Typiskt! När dom tillslut kom för att kolla värkar och kolla bäbis så, mådde den lille väldigt bra där inne medans värkarna nästan lyste med sin frånvaro. Bara av att titta på värkarna så var barnmorskan på väg att skicka hem mig då de var för svaga. Men när hon undersökte mig så var jag öppen 5 cm, så hon gick och pratade med de andra och när hon kom tillbaka sa hon att de inte kunde skicka hem mig utan jag skulle ut och gå en timme och se om värkarna tilltog.

Bara jag lämnade dörren så kom värkarna tillbaka, men gick min timme sen tillbaka och vi fick ett förlossningsrum. Nya kurvor togs och mina värkar var nästan borta igen, de var borta så fort jag satte mig ner. Så fick order om att stå och röra mig så mycket som möjligt, då kom allt igång! Så från 11.00 så stegrade värkarna hela tiden... Efter det här har jag tappat bort alla andra tider då jag var upptagen av annat!!

Klarade mig ganska länge utan något smärtstillande, men tillslut fick jag ta till lustgasen då värkarna blev för kraftiga. Kämpade på där på rummet och när lustgasen kändes att det blev för lite, så hoppade jag i badet och det hjälpte mycket. Så bad och lustgas blev min räddning där, kanske en aning för mycket lustgas!! Upp ur badet och låg där nån timme till kanske med lustgasen som min bäste vän!

När det sen var dags så hade jag inte tid med lustgasen då jag var så fokuserad och inne i mina värkar, så gjorde det stora jobbet utan någon smärtlindring! Vet faktiskt inte hur låg tid själva krystande tog, men det kändes som en hel evighet som aldrig tog slut! Efter mycket svett och kämpande, svärande om att jag skulle hem och ALDRIG mer. Så kom ju tillslut denna underbara lilla människan!

En liten kille på 51cm lång, 3650g och tittade ut klockan 18.50. Allt hade gått bra, men nu var jag trött hungrig och törstig då jag inte ätit, knappt druckit under hela tiden där inne.

DET VAR DEN JOBBIGASTE DAGEN I MITT LIV, MEN MYCKET KÄMPANDE. MEN UT KOM DENNA UNDERBARA LILLA VARELSE OCH ALLT LINDANDE FÖRVANDLADES TILL DEN BÄSTA DAGEN I MITT LIV! 

Idag är han 8 veckor 60cm lång, 5670g. 


Bara några minuter gammal!

2 kommentarer:

  1. Underbart att få läsa din förlossningsberättelse, helt sjukt att jag snart ligger där igen och krystar ut en liten bebis. Börjar känna nervositet men samtidigt längtan över att träffa bebis i magen :) kramar på er <3

    SvaraRadera
  2. Så roligt att läsa om er förlossning. Borde skriva min innan jag glömmer bort för mycket. kram Jannice!

    SvaraRadera